Dop

Ska börja planera inför dopet nu, vi har iaf bestämt att dopet kommer vara på vår gata í Sävast, ja inte riktigt på gatan då... men på gatan i en kyrka! Blir nog mysigt. Då är det detta med vilka man ska bjuda? För ett dop kräver mycket planering och ekonomi och en större lokal till större gästskara. Och då jag ändå känner att jag faktiskt vill kunna bjuda ex. mina barndomsvänner från Kalix osv. utöver släkten så har jag nog kommit fram till att det blir dom närmsta som varit med genom åren och släkten. Kan tyvärr inte bjuda alla som man skulle vilja. Blir eventuellt att bjuda de närmsta vännerna utan deras partner för annars är bara mina  vänner uppe i säkert över 25 pers- och då ska all släkt plussas på där och även Markus vänner och släkt. Får se hur vi löser allt.

Men blir iaf roligt med dop, Lia Lois Markusdotter Duvmo ska hon heta. Tänkte googla fram några fina dopkort nu.
Så får vi se var dom slinker ned av Postis Per och hur många vi kan bjuda in och ni som kanske inte blir bjudna, kom gärna och hälsa på något och fika i hemmets lugn och gosa med Lia alldeles för er själv.

Igår gjorde vi en fin design till Nicklas när han hälsade på mig och Markus, www.nicklasolofsson.blogg.se visst var den snygg?

När Markus slutat och hämtat mig och Lia så ska vi styra den nylagade bilen (tack pappa) till Magnus och Johanna och Melvin, för vi ska nämligen bli bjuden på middag idag! Giud så mysigt!

Kram

Familjebesök

Hej!

Igår var min bror Ronny med familj - Petra och Tim hit, samt även min far Alvar och Stella. Vi och Ronny med comapny åkte in till staden och gick på vintermarknaden. Köpte några babysockar och bjudgodis hem. Markus och Ronny köpte torkat renkött, men Markus bit var så salt så om han hade ätit den nere i vardagsrummet hade jag nog kännt det ända upp till sovrummet...

Efter Marknaden så åkte  vi hem och åt en god middag allihop, pappa fixade saker som behövdes här. Tog bort drag från dörrar osv. välbehövligt. Behöver man inte frysa lika mycket om fötterna där nere.

Idag kommer min mamma!

En ny blogg har förresten fötts.. www.nicklasolofsson.blogg.se




 

Och Morbror med Lia


Besök hos "farfar" och arbetet

Idag har jag och Lia åkt in till stan och vägt henne på BVC, det såg helt ok ut. Gått upp 150 gr, men förra veckan gick hon upp nästan 400gr.

Sen åkte vi en snabb sväng till jobbet, passade på när hon ätit nyss och var belåten! Fick fina presenter - Tack. Och många varma gratulationer och kramar. Saknar er lite, men bara lite ;)

Sen åkte vi till Lias farfar Mats och Ulla, hon hade lite magknip men det lättade när farfar gungade med henne i den 100 år gamla gungstolen, fick höra dens berättelse. Tycker det är charmigt med någon gammal möbel som hjärta i hushållet med sin alldeles egna historie. Satt och tittade på den och lyssnade och log och drömde mig bort till morfars gungstol, gillade att gunga i den där ute på landet. Men han hade en så jätteläskig gammal "walk in closet" bakom. Hur kan man gunga framför en jätteläskig dörr i lugn och ro när man är så liten och ensam på övervåningen? Nej, mycket lugnare ute på ängarna eller nedre plan. Fanns en stor snäcka där som jag brukade lyssna på havets sus i, också på övervåningen i ett rum med läskiga garderober. Men dom charmiga sakerna lockade mig dit upp! Så jag saknar min Morfar och "Lillsund" där han bodde. Hade varit roligt om Lia fått träffa honom och uppleva alla dom sakerna som jag älskade med det stället när jag var liten, men men.. hon får väl uppleva en hel del annat :)

Tillbaks till nuet;
sen åkte jag hem. Hade sett en skylt om att Sävasträdgård hade tiopack tulpaner för 39:-, så med glada steg skulle jag just lyfta ut lillan och gå in och handla två pack med tulpaner, men har ju inga pengar. Och inte för att dom är slut på kontot. Har inget kort är mer rätt ord för att vi bytt bank. Tänkte ställa en fin vas på bordet här hemma - man blir så glad av blommor. Och så tänkte jag åka och lämna en bukett till Mari som hon skulle få som överraskning när hon kom hem. Fick en fin krya på dig bukett av henne när jag var sjuk - och just nu har hon det också tungt. Så tänkte få visa lite omtanke tillbaks.

Men vad säger man - tanken är god nog? Och banken är fanken.

Sitter och funderar på om man ska bjuda på någon bild idag, men det gör jag inte. Idag blev det bara en hel massa text.
Eller joo - så trist med bara text. Hade viljat sätta in en bild på en massa grönt gräs och en stor äng med blommor. Sånt sitter jag och suktar efter i tankarna. Sommar! Välkommen! Snart! Eller vår... iaf..

Här är jag och Lia, under första dagarna hemma.

Mjölkstockning

Hej kära  vänner och alla som vi känner!

Senaste dagarna har jag spenderat med att bekanta mig med det tidigare bara obekanta och aningen otrevliga ordet,  "mjölkstockning".

Vilket inte har varit trevligt, men överlevt har man gjort trots att man viljat skära bort tissen titt som tätt i tanken.
Och tack alla som gett mig bra tips och som tyvärr också varit där.

Nu börjar lillan tjuta så nu ska vi gå och ge henne breakfast on bed.

Kram

Knytkalas och avslut på pappadagar



Hej!

Igår var vi och grillade och hälsade "våren" välkommen hos Mari och Anders. Vi tog med grillspett som vi gjort i alla de kulörer och smaker. Dom hade gjort en jättefod potatisgratäng och sallad och egen pepparsås, fick dock vara lite sparsam på den ;) Och en väldans god cheesecake som jag älskar.

Tack för en mysig middag.
Och justdet.

Innan vi skulle äta så säger Emil deras son.

-Men, ska inte bebisen äta?
-Nej, hon har redan ätit mjölk vet du... (han stod nämligen och tittade på när jag ammade innan).
-Meen, det var ju bara törstig!

Haha

Sen har vi lyckats hänga upp ett väggord i trä i "hallen" ovanför spegeln, vad tycks?





Imorgon börjar Markus jpbba igen, mest troligt, hade blivit miss så han har en pappadag kvar att ta ut.
Får se hur han löser det, jag har gärna kvar mitt hjärta en dag till och lill hjärtat vill gärna ha sin pappa hemma <3

Sen när jag och lillstumpan blir allén här hemma så hoppas jag att Ni nära vill komma och hälsa på då och då och hålla oss sällskap. Även dom jag inte pratat med nu sedan jag meddelat att hon kommit till världen. Det blev nämligen så många som bad mig höra av mig när jag orkade - att det tillslut blev kortslutning och jag minns nog inte ens hälften av alla som bett mig ringa när orken är tillbaks. Men det är den nu!  Men inte alla mina hjärnceller. Man måste nog bli dammig av amning? Någon annan som blivit det? Iaf så ring gärna om ni orkar och har tid, annars så kommer nog en signal från mig förr eller senare och dörren står öppen för besök sen när ni vill snosa. Nu har jag och Markus hunnit ha våran kvalitetstid tillsammans med vårt lilla knyte och hunnit med lite sällskap däremellan.

Avslutar sist med den stora frågan.. vart är magen?

Foto; Ida Fjellborg

Besök av syster

Idag har min syster varit och hälsat på, vi har tagit en kort promenad och dagen har sprungit iväg. Sen lagade hon (!) en jättegod middag till oss alla. Sen har moster Linda fått bada lilla Lia.

Såg på min mobil senast 11.00 imorse! Ojsan. Hoppas jag inte missat något jätteviktigt - som sagt tiden susar iväg.
Ska nog gå och kika om det är någon som saknat mig och höra av mig isf.

Syster min ligger nu i badet, Markus sitter nere med Lia och jag skriver lite kort. Sen skulle vi se ett program med Leila som skulle vara lantligt.

Imorgon ska vi in till bvc och kolla så allt ser bra ut, sen ska vi passa på och hälsa på Magnus, Johanna och Melle en sväng om dom hade tid och ork. Men det tror jag dom skulle ha. Nu har dom sluppit sjukan ett tag. Skönt för dom. Och skönt för oss så att vi kan ses när tiden räcker till.





Det är det här jag kallar kärlek



Tack för alla kommentarer om förlossningsberättelsen och alla jag lyckades beröra med både skratt och gråt har jag hört.

Just nu går största delen av min tid åt att snosa och lära känna våran nya familjemedlem, därför har jag inte tid att sitta här så mycket eller svara på era kommentarer en och en, men lovar göra det sen.

Idag har vi dock hunnit med finbesök från Kalix. Victoria & Stefan, Ida och Sia kom förbi med fina presenter åt lilla Lia och alla fick provhålla. Stefan stod sist i kö och fick ta både bajs och gråt. Hoppas han inte blir avskräckt!

Vi har även hunnit med besök tidigare och fina presenter, av Markus pappa och Ulla. Magnus och Johanna. Mari och Annica från jobbet och ja... hoppas jag inte glömt någon men det tror jag inte. Vi har även åkt förbi Markus mamma och visat upp vår ängel en kort stund när vi hade vägarna in till stan.

Imorgon kommer min syster, Lia ska få träffa sin moster Linda! Blir roligt.

Hoppas ni har det bra som läser.
Mycket mys och bebisdoft från oss.

När Lia kom till världen; 19/2 - 2009

Hej!
Och tack för alla gratulationer här på bloggen.

Tänkte skriva och berätta händelseförloppet när vårt lilla under tittade till världen, det blev inte det lille undret utan den lilla! Tänka sig! Tur vi inte hunnit färdigt med barnrummet utan bara beställt tapeterna ;)

Det började kl 23.00 den 18/2 när jag började få sammandragningar med jämnt mellanrum, mor min skulle delta på förlossningen så när jag haft sammandragning med jämnt mellanrum var 10 minut under någon timme så ringde jag henne under natten och sa att det kan bli att åka någon gång så att hon vet det. Hon var med på noterna.

Det höll i sig under natten och jag tänkte att ska jag åka och föda så ska jag banne mig inte vara hungrig, gick ned och åt två paltar med fläsk vid 2 tiden och lyckades tillslut (!) få ut Markus med soporna medans jag vattnade blommarna i förebyggande syfte. Då tyckte han nog att man var jobbig men sen var det ändå värt det.

Han åkte till jobbet på morgon, egentligen ville han vara hemma men man kan ju inte veta hur lång tid det tar innan det är dags att åka iväg. Låg och försökte vila mig mellan värkarna. När jag klev upp och skulle äta frukost så tog det väldigt lång tid att få fram och att få i sig eftersom att det gjorde så ont där emellan att man fick stanna upp. Tillslut slängde jag mackan i bordet och bestämde mig för att nej bannemig, nu ringer jag och ber han komma hem.... men när jag ringde och det lagt sig en stund så sa jag att han kanske kunde stanna ett tag.

Gick kanske 15 minuter så gav jag upp. Bad han komma hem! Då hade jag värkar var 6-8 minut ungefär. Hade ringt dom på Sunderbyn och dom frågade om det verkligen var riktiga förvärkar/ värkar eller  vad det var - ja inte vet jag! Men jag hoppas att det är det tänkte jag. Dom sa att vi kunde komma in för en kontroll iaf. Ok, jag stannar hemma ett tag sen kommer vi nog sa jag.

Parkerade nära och jag promenarade med Markus mot ingången, fick stanna upp då och då och hålla i sig i lite saker när det gjorde ont. När vi väl kom upp så sa jag vad jag hette och att jag ringt in, hade ringt redan under natten och någon timme innan vi kom in. Väl där bad dom oss vänta. Och väntade, det gjorde vi. Efter 50 minuter!! Fick vi hjälp och även ingen hade kommit och sagt något mer, bara bett oss sitta och vänta. Jo hur gör man då, när man inte kan sitta, stå eller gå? Man härdar och väntar.

När hon väl satte på CTG kurvan och kom in efter 30 minuter såg hon att jag hade ungefär 4 värkar / 10 minuters intervall. Då skulle hon se hur öppen jag var, se där... 5 cm. Bra jobbat! Det var nog palten sa hon och skrattade. Hon tyckte stockholmarna borde få höra hur man ska göra innan en förlossninge - äta palt!
Du har gjort största jobbet hemma sa hon. Det blir barn idag för er! Oh vilken känsla, att få det bekräftat, idag är dagen med stort D här. Är det sant? Kl var nu ungefär 17.00.

Gick vidare och fick ett förlossningsrum och så la jag mig i ett bad, kändes skönt och lyxigt, ett stort jacuzzibad men utan bubbel och med ett batteridrivet ljus och en dusch som var hopplös att få på. Hade så hett vatten för att det var skönare så när mamma knackade på så fick hon skratta åt mig illröd som jag var på kroppen, vi skrattade ihop ett tag och sen gick vi till förlossningsrummet. Efter ett tag ville jag prova lustgasen, första gången på länge som man kännt sig någorlunda svammlig i huvudet. Men jag ville helst inte bli för borta.

Efter en väntan så tog dom hål på vattnet, det forsade ut vatten och värkarna triggades upp! Men desto bättre för snart kunde man börja krysta och desto närmre att få se vårat barn, Tyckte det tog lång tid innan jag fick ryggmärgsbedövningen, men det gick bra. Det var en lugn och fin förlossning hade inte alls särskilt ont som jag trott man ska ha och jag hade bra stöd av Mamma och Markus, hade inte vilja vara utan någon av dom där. Mitt i allt bad jag om en puss av Markus, han tyckte jag smakade sjukhus, men jag tyckte jag smakade hallonsaft! (Var tvungen dricka det en massa).

Men ska inte sluta skriva ännu, innan jag fick ryggmärgsbedövningen hade jag en tuff värk med hög topp, då råkades jag suga mig fast alldeles för länge i lustgasen. Allt gick tydligen i slow motion, så tog så länge för min hjärna att uppfatta omgivningen att jag trodde jag kunde se in i framtiden. Först blev jag så förskräckt och tyckte det  var de värsta jag varit med om. Men sen sa dom något roligt runtikring och jag visste att snart brister gråtet ut i skratt när jag vridigt huvudet i EXAKT den positionen. Och jovisst då började jag gapskratta och alla andra med mig. Dom sa jag fått för mycket lustgas, men jag sa att det var inte det utan dom sa något så roligt. Sen fortsatte resan och jag fick ryggmärgsbedövningen - tack, nu känns det ingenting nästan. Inte heller när dom ber mig hålla emot, dom ser huvudet. Sedan kom hon till världen. Dom la upp henne på mitt bröst och efter ett tag så frågade dom om vi skulle se vad det var? Det ser iaf ut som en pojke sa jag. Men oj så förvånade man blev. Är det en flicka?! Å såå fin hon är. Markus ögon tårades och min mamma grät nog med har jag hört, jag hann inte se hela omgivningen jag tittade mest på vår fina skapelse som låg i min famn! Lilla Lia. 51 cm lång, 3370gr, välskapt, med en massa blondt hår på huvudet.

Sedan blev det lite problem med moderkakan som inte ville komma ut, så efter långt försök strax uppe i 1 timme så sa dom att det kanske kan bli operation, o nej. Det ville jag ju helst inte. In kom en manlig doktor, tog tag i moderkakan och jag tryckte på och ut kom den! YES! sa han, och var stolt över att lyckats med det så många andra inte lyckades med strax innan honom.

Nu var förlossningen klar, dom rullade in champagne (pärondryck el liknande) och mackor, även till min mor. Men hon begav sig hemmåt med Melker när klockan rullat iväg.

Det var dagen med stort D. Dagen då Lia tog sina första andetag, såg på oss för första gången och log, Markus böt sin första blöja och jag födde vårt lilla mirakel Kl: 20:43 den 19/2 2009. Personalen tyckte det var en väldigt lugn och fin förlossning och sa flera gånger att jag måste vara skapt för att föda barn och jag känner mig då absolut inte avskräckt i efterhand utan vill vi ha fler barn kan jag absolut göra om det! Det är den största upplevelsen man haft och den vackraste.
Ja - jag älskar nog att föda barn.

Tack Markus för det du gett mig. 
Den största lyckan man kan känna.











RSS 2.0